BRANDVARNING.

Vi vaknar till en underbart skön morgon.

Efter frukost tar vi en promenad
och går ner till den tarm av Intracoastal som ligger en bit från hotellet.
Nere vid kanalen ligger vattnet blankt och speglar några båtar som ligger förtöjda här

Fort Lauderdale är kännt som Amerikas Venedig, Längs med det enorma kanalsystemet ligger det imponerande lyxvillor och båtarna som ligger förtöjda är minst lika imponerande. Det är mycket vackert och man tar sig runt med vattentaxi . Utbudet är komplett, bra hotell, härliga stränder, mängder av restauranger, och bra shopping. Framför allt så är det fisk- och skaldjursrestauranger, och allt i alla prisklasser. Det som är något begränsat är nattlivet.     
Källa:  www.sistaminuten.se

Ovanstående beskrivna vattensystem,
benämnd Intracoastal, tar sin början i södra Floridas spets, Key West och följer längs med kusten hela vägen upp till New York. I Fort Lauderdale är detta system mycket utbrett med många tvärgående kanaler. Detta i sin tur leder till ett otroligt rikt båtliv. Längs dessa tvärgående kanaler kan man se stora påkostade villor, med tillhörande lyxbåtar förtöjda i vattnet utanför villan. Eller snillrikt upphängda i lyftanordningar, klara att sänkas ner i vattnet för en tur på vattnet.



INTRACOASTAL PÅ VÅR MORGONVANDRING.

Under förmiddagen ligger W nere vid stranden
och jag har hår- och nagelvård på rummet. Mitt under denna procedur (och med hårspolar i håret!), GÅR BRANDLARM!  Det tjuter i rummet och från en högtalare uppmanas alla att omedelbart, men stillsamt lämna rummen. Att ta sig ner via trapporna.

Vi bor på sjunde våningen.
Jag blir verkligen skräckslagen, får hjärtkappning och blir torr i munnen.
Blir helt skakig i kroppen och tänker: "Är det så här jag skall dö? Brännas ihjäl? Måste skärpa mig! Ta det lugnt! Nej, samla inte ihop några grejer! Gå NU!"

Jag lämnar rummet,
hjärtat rusar, jag småspringer ner för alla trapporna. Evigheter! Möter inga människor på min väg nerför trappan, förrän vid den första våningen. Där möts jag av två lika rädda personer som jag!. Det tjuter och blinkar övverallt i hotellet, och högtalarna fortsätter att uppmana alla gäster att lämna sina rum.

Jag rusar ut i det fria ... och räddningen!
Hjärtat bultar fortfarande. Jag upptäcker att jag har hårspolar i luggen! Nagellacket på fingrarna är smetigt. Tja, men jag lever ...

Någon brand uppstår aldrig.
Det som utlöst larmet var en rökutveckling i köket. Jag går ner till stranden. Där ligger W på sin solbrits,  - helt ovetande om det hela! Det tar många timmar innan obehagskänslan i sinnet och i kroppen försvinner.